Intern Utvärdering av Ipsomas verksamhet (IPS Kviberg)

Sammanlagt 1090 patienter har utvärderats varav 650 deltagit i vårt ettåriga behandlings- och rehabiliteringsprogram. De sistnämnda har fått genomgå två veckolånga utredningar, en strax före behandlingsstart och en ett år senare. Dessutom har man med 80 av patienterna gjort en två timmar lång strukturerad djupintervju två år efter rehabiliteringsprogrammets början. Efter ytterligare ett år har alla patienter fyllt i ett frågeformulär.

Den tvåårsuppföljning som slutfördes 1998 visade bland annat att av de patienter som genomgått behandling på IPS hade drygt hälften återgått till någon form av sysselsättning efter att före behandlingen ha varit heltidssjukskrivna i genomsnitt 18 månader (tabell 1). De angav att de hade färre dagliga problem, att deras liv förändrats till det bättre och att de mådde bättre psykiskt (tabell 2, 3, 4). 
Ett annat mycket viktigt undersökningsresultat, både ur individuell och nationalekonomisk aspekt, var att en majoritet av patienterna drastiskt hade minskat antalet läkarbesök, och många hade även minskat sin medicinförbrukning (Tabell 5, 6). 
En majoritet av patienterna ansåg att behandlingen på IPS varit positiv och att de skulle vilja rekommendera andra att genomgå samma behandling (Tabell 7, 8).

De frågor och parametrar som våra patienter tar ställning till vid uppföljningen visar, som framgår av tabellerna, att de flesta upplevt signifikant positiva förändringar. Det gäller t ex ångest, depression, självupplevd smärta, spänningstendens, sömnsvårigheter mm.
Motsvarande förbättringar har vi funnit för relevanta ”objektiva” parametrar. Så ändrades t ex nivåerna för stresshormonerna cortisol och prolaktin signifikant i positiv riktning, dvs alltför initialt låga cortisolhormonnivåer (vilket är utmärkande för utbrändhetstillstånd) ökade, och alltför höga nivåer (efter en längre tids arousaltillstånd) minskade.

Intressant i sammanhanget är att individer med låg empatisk förmåga – vilket inte är ovanligt bland patienter med mycket smärta, hög somatiseringstendens och nedsatt förmåga att uttrycka känslor i ord (alexithymi) – initialt hade mycket låga prolaktinnivåer. I de fall där behandlingen visade positiva resultat hade deras prolaktinnivå ökat. På motsvarande sätt hade traumatiserade och emotionellt överkänsliga patienter förhöjda prolaktinnivåer vid inskrivningen medan de efter en lyckad behandlingsperiod hade fått sänkta prolaktinnivåer. Av tabellen (fig 1) framgår hur prolaktinnivån bland 10 slumpmässigt valda IPS patienter efter behandling ändras signifikant i positiv riktning hos 8 av dem.